Begreppet "moln" - är det så smart?

Standardiserad kommunikation (läs ip) har skapat möjligheter att göra gamla och nya funktioner tillgängliga nästan var som helst, och virtualisering har gjort behovsanpassad kapacitet enklare. ICT-världen har helt enkelt blivit flexiblare, mer elastisk.

Det riktigt nya är att  utvecklingen av funktion, kapacitet och kommunikation går extremt fort och parallellt. 

Nytt är också att allt större delar av allt fler funktioner flyttar från specifika servrar och klienter in i "moln", mycket tack vare att allt fler organisationer och individer numera accepterar att andras burkar än de egna lagrar informationen och processar den. Pendeln verkar därmed vara på väg tillbaka - från "personal computing" till något som påminner om gammaldags stordatormiljö, servicebyråer och "terminal - server", fast i betydligt smartare utförande.

Att se internet som "molnet" är väl lika gammalt som internet. Idag verkar det vanligare att tala om internet som "atmosfären" och om kapacitet/funktion som tillgängliggörs via internet som (flera) "moln". Men jag tycker att man bör skilja på tjänsterna som sådana = IaaS, PaaS, SaaS etc, och "molnet/molnen" = den plats eller de platser där tjänsterna finns, eller upplevs finnas. Om det nu är en passande analogi att kalla platsen/platserna för "moln". Ibland undrar jag.

Jag tror helt enkelt att ett OSI-liknande synsätt med tillhörande termer skulle undanröja många orsaker till missförstånd och göra debatten mera konstruktiv - kanske så här:

(Källa:The European Data Protection Reform in the Light of Cloud Computing, B.J.A. Schellekens, Tilburg, January 2013)

Eller också hittar vi på nya begrepp - bara vi klart skiljer på tjänsterna, burkarna och näten. För "cloud" i bilden ovan är ju inget annat än ett (kluster av) driftställe(n).

Nåväl. Ord är bara ord, och världen förändras.

Det jag tycker är särskilt intressant med ICT-utvecklingen nu för tiden är att vi får allt mer av allt, allt fler kan använda det och det går allt fortare. Men det vi gör i denna större, snabbare och mera tillgängliga värld, vare sig vi kallar den för moln eller något annat, är oftast mer av det vi i princip gjorde förut. Mycket lite av det vi ser är helt nytt. Det är mer som förenar än skiljer nu och förr, på principiell nivå.

Men även om det mesta som går att göra idag (inte allt!) gick att göra igår så det vore dumt att förneka att det går otroligt mycket fortare att göra det mesta av det man vill (inte allt!) idag än det gick igår. 

Det sistnämnda gäller även misstag och rena dumheter, förresten...

Test skapar kvalitet! Nä förresten, vänta nu…

Detta inlägg handlar i första hand om kvalitet.

Låt oss först vara överens om detta: Testning av ett objekt visar, om den är väl genomförd, mätvärden som beskriver ett objekts kvalitet, dvs hur väl objektet motsvarar befogade förväntningar. I en återkopplad process kan testresultat naturligtvis tillåtas påverka hur framtida objekt utformas och därmed kvaliteten på dessa. Men en enskild test påverkar inte kvaliteten, den påvisar den.

Som mekanist är jag van att dela in ett "systems" livscykel i (exempelvis) idéfas, konstruktion, produktionsberedning, komponentproduktion, montering, leverans, idrifttagande, drift/användning, underhåll och avveckling/skrotning. Faserna kan vara överlappande eller sammanslagna, och ibland måste man backa till tidigare steg. Men principiellt måste "systemet" leva sitt liv i ungefär den ordningen. "Agilt" motsvarar i denna världsbilds terminologi ungefär "prototyping", dvs att man arbetar i korta steg med löpande delleveranser av komponenter i allt bättre versioner.

I min värld innebär ansvar för något, t ex en verksamhet, ett "system" eller en "process", också ansvar för detta någots kvalitet. Idealet är "rätt från början", dvs att leveranstester inte behövs hos mottagaren av mitt produktionsresultat. Processen som skapar leveransen ska vara byggd så att brister inte uppkommer, och om brister trots det visar sig ska det upptäckas och åtgärdas före leverans.

Det jag ser av kvalitetsarbete i IT-världen utanför kontoret är nästan bara test av "komponenter", ofta i form av slutkontroll av om färdig kod uppfyller ett urval av de funktionella kraven. Kvalitetssäkring med andra verktyg eller tidigare/senare i livscykeln är ovanligt. Det verkar helt enkelt som att modernt kvalitetsarbete inte bedrivs från ett livscykelperspektiv.

Jag hoppas jag har fel. Om inte behöver vi bli bättre. Mycket bättre.