Detta inlägg har inspiererats av @kommunchef, som i sin blogg http://kommunchef.com/2011/12/kulturrevolutionen/ 2011-12-05 skrev "...den kulturrevolution som ett öppet, personligt och medskapande förhållningssätt som integrerar sociala medier kan innebära...".
Någon sa "Jag är inte beroende av Facebook, jag är beroende av mina vänner". Det känns som en revolution att jag kan umgås så okomplicerat med mina vänner över hela världen nu för tiden. Att jag dessutom fått nya vänner som jag aldrig annars skulle ha mött är en bonus med oanade konsekvenser på gott och ont - mest på gott, tror jag.
I den pseudovärld som en organisation är sker liknande förändringar när sociala medier blir en del av kanalvalet. E-post och intranät öppnade dammluckan på glänt. Diverse chattar, Yammer och liknande verktyg spränger dammarna och börjar skapa samma slags flöden internt i organisationer som bloggar, Twitter, Facebook m fl gjort i det offentliga rummet, dvs. öppnar kommunikationsmöjligheter som brev, telefon och möten aldrig kan åstadkomma, på gott och ont - mest på gott, tror jag.
Men sociala media ersätter inte brev, telefon och möten, åtminstone inte på kort sikt. De är nya valbara kanaler för samma gamla kommunikation. Men de kan sänka tröskeln, så att mer kommunikation blir resultatet. Och så verkar det ha blivit, på gott och ont - mest på gott, tror jag.
Självklart kan alla kanaler missbrukas. Glapptrutarna får mer utrymme, och diverse konstigheter dyker upp. Det som borde hållits inom en snäv grupp blir offentligt. Men samtidigt ökar det totala kommunikationsutrymmet så att fler röster får plats vid sidan av de professionella, och fler får del av information som gör att man förstår sammanhang som aldrig förr. Å andra sidan ska de som tar emot flödet ha kapacitet att hantera det och dessutom få andra viktiga uppgifter gjorda. Det finns en inbyggd konflikt mellan ökade kommunikationsmöjligheter och mottagarnas hanteringsförmåga. Förhoppningsvis leder det till att vi lär oss prioritera mellan kommunikation med olika viktigt innehåll, både som avsändare och mottagare, inte mellan kanaler. Då blir resultatet av den pågående kommunikationsutvecklingen mest på gott, tror jag.
Alexander Bard, som vid sidan av sin mera kända musikverksamhet är en analytisk sociolog av rang, sa för något år sedan att informationssamhället tar över, inte genom evolution eller revolution utan genom explosion. Det inser vi inte nu, vi som befinner oss mitt i explosionen, men framtidens historiker kommer att förundras. De kommer att se när vi bytte både fokus och perspektiv från industrialismens syn på utveckling (stenålder – bronsålder – järnålder – industri, eller samla – odla – tillverka – distribuera) till kommunikationssamhällets utvecklingsträd (tal – skrift – tryck – telegraf/telefon – radio/tv – digitalteknik, eller närkommunikation (t ex tal) – meddelandesystem (t ex brev) – massmedia (t ex tidning) – nätverk). Och det vet jag är på gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar