Hängslen eller livrem? Både och. Alltid.

Den säkraste strategin för att få hög tillgänglighet och dataintegritet är att bygga bort orsakerna till avbrott och dataförluster. Konsekvent tillämpat skulle det kunna leda till en situation där avbrott och dataförluster är virtuellt omöjliga, dvs extremt osannolika.

Bygger man bort orsakerna till avbrott och dataförluster behöver man inte kontinuitets- och DR-planera, kan man tycka. Men det ena utesluter verkligen inte det andra.

Att bygga hög tillgänglighet kan bli dyrt. Få har råd att vara så konsekventa - man tar risken för mänskliga fel och tekniska haverier, t ex. Då måste verksamheten som stöds av IT planera för att hantera de avbrott och dataförluster man kan drabbas av, om än mycket sällan (kontinuitetsplanera), och IT måste planera för att komma igång igen och återskapa så mycket av förlorad data som möjligt (DR-planera, helt enkelt).

Att man minskar sannolikheten för omfattande avbrott som berör flera kärnprocesser (ökar MTBF) betyder inte att man inte behöver förbereda verksamheten på att hantera ett omfattande avbrott som berör flera kärnprocesser.

Att man minskar sannolikheten för stora dataförluster (minskar RPO) betyder inte att man inte ska kunna hantera stora dataförluster.

Att man reducerar den sannolika maximala avbrottstiden (minskar MTTR och RTO) betyder inte att man inte behöver kunna hantera långa avbrott.

Vaffödedå?

För att alla avbrott inte är IT-avbrott. För att vi talar om sannolikheter. För att det finns människor i processerna.

Till exempel.